Nu är det snart dags igen
Efter lite bloggtorka är jag åter på banan. 5:e oktober är det tjurruset som är mitt stora mål i år.
Har hänt en hel del medan jag inte har skrivit. Men sammanfattningsvis så äter jag ganska normalt, tränar lite hårdare 4-5 dagar i veckan.
Jag gör mitt sista långpass (före tävling) på lördag. Var förkyld i slutet på förra veckan så det ställde till det lite grand, nu är jag mest lite småslemmig, och kan träna på 85-85%.
viktmässigt har jag pendlat mellan 70,4-72,8.
Nu blir det näst sista cykelpasset, :)
Tough Viking
Nu är Tough Viking (för i år?) avklarad. 15 Hinder och ca 14k löpning. Gick förvånansvärt lätt? Förutom en fin medalj fick jag massa skrubbsår och en sträckning i axeln. Summerat så var det i alla fall sjukt kul. Det jag minns bäst var elhindret, där jag riktigt stog på huvudet. Hindret var inte så blodigt som jag hade tänkt mig men att få i sig 10000V precis när man ska ta emot sig och kroppen blir stel som en pinne, nja då står man huvudet... :)
Nu vilar jag i 4-5 dagar för att läka axeln, sen blir det nya tag inför tjurruset.
Nu vilar jag i 4-5 dagar för att läka axeln, sen blir det nya tag inför tjurruset.
Resdag
Jaha då var det dags för ännu en utmaning. Nu har jag tränat halvvägs inför tjurruset och och belönar mig med en liten rolig sak på födelsedagen. Tough Viking - 12k hinderbana på Gärdet i Stockholm.
Har under de senaste veckorna bygg lite mer på överkroppen för att klara påfrestningarna, men nu går många tankar i huvudet bla är jag tillräckligt stark?
Dagen blir en total laddning med lite lyxigare kost. matchvikten kommer troligtvis ligga på 70,5-71kg.
Det är förhållandevis OK även om jag gärna legat på ca 68kg.
Återkommer med lite bilder såfort jag har några nerifrån Gärdet där jag senare idag ska hämta ut min nummerlapp.
Har under de senaste veckorna bygg lite mer på överkroppen för att klara påfrestningarna, men nu går många tankar i huvudet bla är jag tillräckligt stark?
Dagen blir en total laddning med lite lyxigare kost. matchvikten kommer troligtvis ligga på 70,5-71kg.
Det är förhållandevis OK även om jag gärna legat på ca 68kg.
Återkommer med lite bilder såfort jag har några nerifrån Gärdet där jag senare idag ska hämta ut min nummerlapp.
Skador
Veckan som varit, blev inte så hårt som jag tänkt mig, men förutom löpning så har jag kört 2 inlinespass, grymt bra för axlarna, gick bra ända till att det jag sprang idag och hade känningar i höger knä!!! Det är väl själva satan. 5 dagar kvar till tough viking och då får jag sådana känningar. Och som grädde på moset så har jag en lätt förkylning så just nu är det kurering som gäller. Te och Echinacea. Alvedon, voltaren och ipren. endast dödsfall stoppar mig från Tough V. Sen har jag 5v på att nå topptrim imför tjurruset som jag ska klara under 60 min. Backträningen kommer öka med 50% och intervaller under 3,5 v sen är det bara att ge järnet.
vikten och kosten: Kosten har smygit in lite bättre mat men i liten mängd, sätter dock flera personbästa!!
Vikten har inte rört sig något speciellt men jag gissar att veckolägsta legat runt 68,8 och normalen runt 69,5-71
vikten och kosten: Kosten har smygit in lite bättre mat men i liten mängd, sätter dock flera personbästa!!
Vikten har inte rört sig något speciellt men jag gissar att veckolägsta legat runt 68,8 och normalen runt 69,5-71
2 veckor kvar
5 veckor avklarade
Nu börjar det slita mentalt och fysiskt, men jag håller igen minst 1 vecka till. Tycker det inte händer så mycket på vågen men spegelbilden börjar förändras.
Tough Viking närmar sig och nerverna börjar spela en ett spratt. Tänkte precis att på lördag är det 2 veckor kvar... shitshitshit!! Vet inte om jag är fysiskt mogen för denna utmaning men va sjutton det är bara se till att "överleva", konditionen tvivlar jag inte på men styrkan??
Jag har börjat leka med lite fler leksaker som min "stång" så jag kan köra lite chins och dylikt + lite armhävningar för att orka lyfta min egen kroppsvikt. Går dit och drar lite då och då så jag hoppas det ger lite resultat. har väl gått från 2-3 till 10-12 i alla fall. Jag hoppas monkeybars på Tough V inte är längre än 10-13m...
Veckan som varit haft ett bottenrekord på 68,6kg, pendelvikt på ca 69,5-70,5
Tough Viking närmar sig och nerverna börjar spela en ett spratt. Tänkte precis att på lördag är det 2 veckor kvar... shitshitshit!! Vet inte om jag är fysiskt mogen för denna utmaning men va sjutton det är bara se till att "överleva", konditionen tvivlar jag inte på men styrkan??
Jag har börjat leka med lite fler leksaker som min "stång" så jag kan köra lite chins och dylikt + lite armhävningar för att orka lyfta min egen kroppsvikt. Går dit och drar lite då och då så jag hoppas det ger lite resultat. har väl gått från 2-3 till 10-12 i alla fall. Jag hoppas monkeybars på Tough V inte är längre än 10-13m...
Veckan som varit haft ett bottenrekord på 68,6kg, pendelvikt på ca 69,5-70,5
ökad dos av träning.
passen.det blev långpass igår 24k och lite kvalitet idag. blev en jävlig backträning med mitt fina nya däck. men det var en häftig känsla när jag körde sista för skojs skull utan däck. då kändes det som man i princip flög uppför backen. lite info om vikten, veckolägsta som jag kommer ihåg är 69,3 och "normalvikten" har legat runt 70,3-70,8.boosta
vecka #2
Motivation
När det går tungt så tänker jag ofta på en sida och lite paragrafer som förmodligen sådde fröet att jag vill prova extra långa distanser ibland. Det är någon grymt bra människa som skrivit detta med glimten i ögat som gör att jag får lite extra energi och liten annan synvinkel på det hela. http://www.jattelangt.se/?p=206
”Vilken dåre som helst kan springa maraton. Men det krävs en särskild sorts dåre för att springa ultramaraton”.
(Alan Cabelly – översatt)
Ultralöpning är inte en sport.
Det är en livsstil. Denna livsstil innehåller:
§ Ju roligare du har när du springer, desto mer kommer du att springa. Har du riktigt roligt kan du till slut springa hur långt som helst!
§ En ultralöpare håller på länge. För att kunna hålla på länge – och ha trevligt – så fikar ultralöparen. Som ultralöpare har du dessutom det angenäma problemet att få i dig tillräckligt med kalorier, istället för tvärt om. Ju mer fikapauser desto trevligare och desto längre kan du hålla på!
§ Ultralöparen har inte konkurrenter, den har medtävlande. I ultra handlar tävlingen om att klara av distansen. Den största konkurrenter är ditt eget psyke som säger åt dig att stanna då distansen sliter på kroppen. Bästa sättet att komma vidare är att ha så roligt som möjligt, dvs prata med dina kompisar som befinner sig i samma situation. Uppmuntra dem så gott du kan så kommer de att göra detsamma för dig!
§ Vill du få en annan ultralöpare att känna sig stark och orka ta sig vidare – spring strax efter den. Ganska få löpare blir uppmuntrade av att du springer före och ropar käckt ”skynda på!” till den som är tröttare. Men folk fungerar olika. Ultralöpning är ett perfekt tillfälle till att undersöka hur du och andra fungerar!! Fråga gärna din medtävlare hur den vill bli behandlad när den har svackor och tala om hur du vill bli behandlad vid svackor, så kan ni stärka varandra.
§ Riktigt duktiga ultralöpare fuskar genom att springa i uppförsbackarna. Vi andra, som vill hålla oss på den korrekta sidan, ser uppförsbackar som tillfällen till att äta och prata än mer, och att använda musklerna på ett annat sätt – genom att gå.
§ En ultralöpare vill ha valuta för startavgiften. Ju längre jag är ute desto mer får jag njuta!
§ Ultralöpare vet att livsstilen handlar om mycket mer än löpning. Springa vilse sätter en ny touch på redan kända löpsträckor och adderar ytterligare spänning till okända löpsträckor. I ultra är varje person som vågar ställa upp i tävlingen en vinnare. Ta sig i mål är bonus och ta sig i mål med längst sprungen sträcka är extra bonus! Detta stämmer överens med paragrafen om maximera njutningen ovan.
§ I ultraäventyret ingår att hantera alla situationer. Blåsor, blånaglar och för trånga skor på grund av svullna fötter stoppar inte en ultralöpare. En ryggsäck med mat, dryck, extra kläder, leukoplast, compeed, säkerhetsnålar, steriliserande våtservetter, plåster och idominsalva är ypperliga komplement till löpskorna. Ha med sig en tång att klippa upp för trånga skor eller klämmande hälkappor är tecken på extremt bra förberedelser!
§ Ett alternativ till tången är att köpa två nummer för stora skor till långa lopp. Fast tången bör vara med ändå.
§ En ultralöpare gödslar naturen. Den riktige naturvännen använder mossa eller sköljer av sig med vatten. Den pimpinette tar med sig toalettpapper. För att undvika (vad heter skavsår i häcken? Har för mig det brukar kallas något med …. eld? brand?), använd babyservetter eller smörj in underredet med barnolja, vaselin eller idomin. Sniglar fungerar i nödfall.
§ En plastpåse har räddat livet på mången mobiltelefon under regniga löpturer. Den du köper varmkorv av eller fikar hos under långturerna brukar uppskatta om sedlarna befunnit sig i samma plastpåse under löpturen.
”Vilken dåre som helst kan springa maraton. Men det krävs en särskild sorts dåre för att springa ultramaraton”.
(Alan Cabelly – översatt)
Ultralöpning är inte en sport.
Det är en livsstil. Denna livsstil innehåller:
§ Ju roligare du har när du springer, desto mer kommer du att springa. Har du riktigt roligt kan du till slut springa hur långt som helst!
§ En ultralöpare håller på länge. För att kunna hålla på länge – och ha trevligt – så fikar ultralöparen. Som ultralöpare har du dessutom det angenäma problemet att få i dig tillräckligt med kalorier, istället för tvärt om. Ju mer fikapauser desto trevligare och desto längre kan du hålla på!
§ Ultralöparen har inte konkurrenter, den har medtävlande. I ultra handlar tävlingen om att klara av distansen. Den största konkurrenter är ditt eget psyke som säger åt dig att stanna då distansen sliter på kroppen. Bästa sättet att komma vidare är att ha så roligt som möjligt, dvs prata med dina kompisar som befinner sig i samma situation. Uppmuntra dem så gott du kan så kommer de att göra detsamma för dig!
§ Vill du få en annan ultralöpare att känna sig stark och orka ta sig vidare – spring strax efter den. Ganska få löpare blir uppmuntrade av att du springer före och ropar käckt ”skynda på!” till den som är tröttare. Men folk fungerar olika. Ultralöpning är ett perfekt tillfälle till att undersöka hur du och andra fungerar!! Fråga gärna din medtävlare hur den vill bli behandlad när den har svackor och tala om hur du vill bli behandlad vid svackor, så kan ni stärka varandra.
§ Riktigt duktiga ultralöpare fuskar genom att springa i uppförsbackarna. Vi andra, som vill hålla oss på den korrekta sidan, ser uppförsbackar som tillfällen till att äta och prata än mer, och att använda musklerna på ett annat sätt – genom att gå.
§ En ultralöpare vill ha valuta för startavgiften. Ju längre jag är ute desto mer får jag njuta!
§ Ultralöpare vet att livsstilen handlar om mycket mer än löpning. Springa vilse sätter en ny touch på redan kända löpsträckor och adderar ytterligare spänning till okända löpsträckor. I ultra är varje person som vågar ställa upp i tävlingen en vinnare. Ta sig i mål är bonus och ta sig i mål med längst sprungen sträcka är extra bonus! Detta stämmer överens med paragrafen om maximera njutningen ovan.
§ I ultraäventyret ingår att hantera alla situationer. Blåsor, blånaglar och för trånga skor på grund av svullna fötter stoppar inte en ultralöpare. En ryggsäck med mat, dryck, extra kläder, leukoplast, compeed, säkerhetsnålar, steriliserande våtservetter, plåster och idominsalva är ypperliga komplement till löpskorna. Ha med sig en tång att klippa upp för trånga skor eller klämmande hälkappor är tecken på extremt bra förberedelser!
§ Ett alternativ till tången är att köpa två nummer för stora skor till långa lopp. Fast tången bör vara med ändå.
§ En ultralöpare gödslar naturen. Den riktige naturvännen använder mossa eller sköljer av sig med vatten. Den pimpinette tar med sig toalettpapper. För att undvika (vad heter skavsår i häcken? Har för mig det brukar kallas något med …. eld? brand?), använd babyservetter eller smörj in underredet med barnolja, vaselin eller idomin. Sniglar fungerar i nödfall.
§ En plastpåse har räddat livet på mången mobiltelefon under regniga löpturer. Den du köper varmkorv av eller fikar hos under långturerna brukar uppskatta om sedlarna befunnit sig i samma plastpåse under löpturen.
1 vecka
Första veckan är avklarad. Väger in på ca 71.6 som betyder ca 3kg ner jämfört med när jag kom hem från strömstad. Bottenrekordet ligger på 70.8 som jag vägde in mig på i torsdags efter träning. Känner att jag äter bra, då jag inte känner mig så hungrig. Dock så har jag inte samma kräm i benen...
något positivt framsteg var att jag körde barfota i 6.7k utan att det kändes alltför mycket i vaderna. Körde en lätt runda dagen därpå, Behövde handla lite och passade på att springa och handla, skrapade ihop ca 4.4k men efter passet var vaderna relativt möra.
Kosten denna vecka har varit mycket ägg, kött och grönsaker. Godis och andra godsaker plus potatis, pasta etc har varit tabu. Nu kör jag en vecka till och se vad som händer. Optimalt bör det försvinna 1-1.5kg så riktmärket nästa söndag ligger på dryga 70 och ett lägsta under 70.
Börjar nästa vecka med ett distanspass i skor runt Örsjön?
något positivt framsteg var att jag körde barfota i 6.7k utan att det kändes alltför mycket i vaderna. Körde en lätt runda dagen därpå, Behövde handla lite och passade på att springa och handla, skrapade ihop ca 4.4k men efter passet var vaderna relativt möra.
Kosten denna vecka har varit mycket ägg, kött och grönsaker. Godis och andra godsaker plus potatis, pasta etc har varit tabu. Nu kör jag en vecka till och se vad som händer. Optimalt bör det försvinna 1-1.5kg så riktmärket nästa söndag ligger på dryga 70 och ett lägsta under 70.
Börjar nästa vecka med ett distanspass i skor runt Örsjön?
Dag 4
Tyvärr så kunde inte Tommy springa idag så det blev ett pass med skor runt citykärnan. Kändes kanon i kroppen inga smärtor alls i kroppen, benen, knän etc kändes kanon. Märkbart efter ca 5k var att jag inte trycker i mig lika mycket kolhydrater, det känns verkligen i benen att de inte har samma ork. Kan vara lite svårt att ställa om i hjärnan att jag inte kommer slå några rekord och att generella resultat per pass kommer vara lite sämre, Det är otroligt svårt att acceptera att en sträcka blir flera minuter sämre.
Nu kurrar magen, ska stilla den värsta hungern med kvarg och lite frukt. Kan notera att vikten rasar. Jag tror att kosten är den största faktorn för mig. Håller jag bara igen så händer det otroliga saker. Återkommer på Dag 7 med en rapport hur läget ser ut.
Nu kurrar magen, ska stilla den värsta hungern med kvarg och lite frukt. Kan notera att vikten rasar. Jag tror att kosten är den största faktorn för mig. Håller jag bara igen så händer det otroliga saker. Återkommer på Dag 7 med en rapport hur läget ser ut.
dag 3
Idag bestod kosten av följande. Lunch - omelett och svampröra och middagen blev grillade grönsaker och kyckling. Det känns helt ok, lyxade lite idag med frukt och 70% choklad. Har lite känningar från gårdagens långpass. Men på tisdag blir det tveklöst ett barfotapass. För att stärka vaderna. Jag hoppas Tommy är fit for fight.
Dag 2
Åter till vardagen
Efter lite rännande i södra Sverige med besök till gamla bekanta till min käre sambo så var det dags att åter ställa sig på vågen. WOW det är ganska fantastiskt vad godis och skräpmat kan göra på 10-14 dagar!!! Shit! Visserligen var det kväll men 2,5-3kg upp! Nu blir det visserligen laddning inför tjurruset för att nå formtopp i oktober. Strategin är enkel: Börjar idag med ganska hård diet för att lätta lite dödvikt tillsammans med ganska lågintensiv träning med blandade distanser. Sen blir det lite mer kvalitetsträning för att bygga muskler tillsammans med mer kontrollerad kost, och sista fasen blir lite finputsning. Ett preparelopp innan tjurrset blir 1:a september med tough viking som ska bli sjukt spännande. Kan i skrivande stund säga att dag 1 är avklarad tyvärr utan träningspass då jag kände mig otroligt seg. Troligaste orsaken kan vara att jag är lite "carlagged". Körde bil från Strömstad till Härnösand igår tog ca 11h att köra 82mil. puh!
Nu blir det en film sen blir det natta! och imorgon hoppas jag på lite bättre fart så jag orkar springa ett långpass.
Nu blir det en film sen blir det natta! och imorgon hoppas jag på lite bättre fart så jag orkar springa ett långpass.
några pass efter ultra
High Coast Ultra
En riktigt utmaning och jag får nog säga att jag tog lite vatten över huvudet.
Vi var tre stycken startande vid Varvsberget, Jag, Jörgen och Hans (Mr Pajala).
Tre galningar med helt olika bakgrunder. De två gentlemännen hade betydligt mer erfarenhet än jag själv. Hans hade gjort 100k lopp tidigare som jag förstod och Jörgen hade sprungit 70k nere i Frankrike, och "lilla" jag hade gjort Stockholm Maran iår, så tankarna gick mest "va fan ha jag gett mig in på nu?". Jag hade planerat så gott det gick, och tänkt ut en skaplig strategi.
Första etappen - Varvsberget -Svedje
Började i lugn och sansad löpning tillsammans, etappen var lätt då den gick genom liten stig ner mot svedje men majoriteten av sträckan gick längs väg. Humöret på topp och allt var frid och fröjd.
Etapp 2, Svedje -Sandslågan
Här var det lite brantare partier med mer gång både stig och väg, men etappen kändes relativt lätt då stor del av den gick på väg. Etappen gick bra tack vare att jag fortfarande var pigg, vid etappmålet var vädret klart och solen hade tittat fram genom molnen. I och med det passade jag på att byta kläder och fylla vatten.
Etapp 3, Sandslågan - Köpmanholmen
Partierna på denna etapp var egentligen inte tyngre än 2:an men tack vare att det var "sämre" stigar med mer rötter blev det en mer krävande och teknisk löpning. På denna etapp började jag använda stavarna vid i samtliga "klättringar", funkade skitbra! I slutet på etappen var vår första checkpoint som jag tror kom ca 6-7 km för tidigt då vi "endast" kommit 21k.
Vi höll fortfarande ihop. Jag tog det ganska lugnt och upplevde att de andra stressade mer vid CP1 och här halkade jag efter lite tack vare att jag åt lite mer än de andra.
Etapp 4, Köpmanholmen - Näske
Mycket löpning efter väg och här tappade jag kontakten både med Hans och Jörgen, varav Jörgen Fick jag åter träffa vid etappmålet där han fick i sig extra mat. -Tack och lov! Fick vattenbrist strax före Näske och funderade om jag skulle kunna ta mig in till naturreservatet och hitta en vattenkälla. Men som tur var hade Jörgens fru lite extra vatten med sig som jag fick fylla på. Partiet var lättsprunget och värst emot var värmen. Humöret var lite svängande och det var värmen som ställde till det. Fick ta en snabb pisspaus och jag trodde det var koncentrerad Fanta.
Etapp 5 Näske -Käl
Av alla dessa sträckor så var denna den mest krävande. Det var mycket svårt att springa på flera ställen och här brände jag förmodligen alldeles för mycket krut. Passerade dock verkligen fin natur när jag sprang igenom Skule nationalpark. Stentuff träng med mycket klättring, innan första klättringen träffade jag Hans igen som hade sprungit lite fel. Han såg oförskämt pigg ut när han började klättra.
När jag kom upp till Tärnvattnet passade jag på att stanna och svalka mig, var kvar här i ca 30-40min och tog hand om mina lår och vader. Det kalla vattnet gjorde verkligen susen. Bytte även sockar och fick på mig torrt på fötterna som höjde humöret 3 steg. När jag stog i vattnet såg jag även Jörgen komma springande. Jag fortsatte min klättring till den mäktiga slotterdalsskrevan och började inse att vattnet började ta slut men träffade vänliga vandrare som undrade vad vi hade för oss och efter några minuters konversation så erbjöd de sig lite extra vatten. Efter ytterligare en bit hittade jag rinnande vatten där jag fyllde upp mina flaskor och ordnade en sportdryck med lite extra salt då jag hade svettats otroligt mycket under detta parti. Vid etappmålet var jag mest lycklig att det var över och kände att hungern kom smygande.
Etapp 6, Käl -Skuleberget
Denna etapp minns jag inte så mycket, jag var mest i en mental "koma". minns bara att de sista 3 km var så lång, tyckte det tog evigheter. Här kunde jag även känna att det blev mer motigt att börja springa vid raksträckor och utför. Vi etappmålet så började jag tvivla på om jag kunde fortsätta. Träffade Jörgen som hade precis gjort sig klar att fortsätta och han berättade "läget" och att Hans hade varit där precis före honom så jag låg för tillfället ca 20 min efter honom och ca 10 efter Jörgen. Men för stunden gav jag blanka fan i det. Jag stannade i ca 30-40 min passade på att äta och dricka i godan ro, och kände efter ett tag att: "jomenvisst det är klart att jag provar en etapp till, jag har ju inte ens kommit halvvägs".
Etapp 7, Skuleberget - Skoved
Det var en lättlöpt etapp, men usch vilken motig känsla. Tråkig väglöpning i majoriteten av sträckan och jag hade redan nu ställt siktet Ullånger där jag skulle springa in till macken och köpa: Twister glass, Cola, Salta karameller och Powerrade. Hade druckit mängder av ljummet vatten och sportdryck så något isande skulle vara otroligt gott. Så det var väl typ det enda jag kunde tänka. Bra morot!
Etapp 8, Skoved - Ullånger
Vandringen anses som normal men det som kan nämnas är en typisk uppför och nerför precis som allt annat hittills dock var uppför på väg men det kändes inte lättare för det. Vid klättringen till Mäjasjöns fäbodar fick jag rejält med skavsår på 4/10 tår + vänster främre trampdyna, så när jag väl kom upp så stannade jag ca 20-30 min och tog hand om mig själv, svalkade fötterna tejpade så gott det gick. Tyvärr hade jag inga torra sockar men jag bytte iaf. Vägen ner till Ullånger kändes som en evighet men när byn tornade upp sig kände jag ett lyckligt rus i kroppen. Sprang in till macken och handlade allt jag hade tänkt. Det var en underbar känsla att stoppa något iskallt i munnen, allt hittills hade varit varmt eller pissljummet. Å Cola hur god kan en kall cola bli? Kände att nästa 15k till Lappudden skulle bli krävande så detta var en riktigt humörhöjare.
Etapp 9, Ullånger - Lappudden
En långt och drygt etappmål med knepig terräng och givetvis backig. Första biten är relativt mycket klättring men det värsta var att det började skymma, men min cola var ljuset samt att temperaturen började sjunka så jag kände hur styrkan i kroppen började komma tillbaka trots att kroppen var sliten. Det hände förmodligen något i huvudet strax efter Ullånger det kändes inte lika mentalt jobbigt men kroppen var trött och svarade inte lika bra på min ansträngningar. Men det gick förvånansvärt bra att springa sträckan ändå. När jag var ca 700m från lappudden så mötte jag Hans i en bil, han hade valt att bryta. Så vi pratade ett tag hur det hade gått etc och kom fram till att banprofilen var lite så där lagomt småjävlig. Han önskade mig lycka till och jag fortsatte till Etappmålet och checkpoint 3. Här väntade min dropbag med lite torra kläder, mera energikakor/gel. Utnyttjade ingen mer energi utan det blev pasta och andra godsaker som saltgurkor m.m. som arrangörer bjöd på. Fick höra att Jörgen hade nyligen passerat och han såg riktigt sliten ut. Jag packade ihop mina grejor och tog upp jakten efter Jörgen. (som kanske var ett felaktigt beslut, kanske borde tagit det lugnt ätit och återhämtat mig?)
Etapp 10, Lappudden - Gavik
Det var en lättare bit att förflytta sig på men det var ju kolsvart i skuggiga partier och ensamt. Hade varit trevligt med en medlöpare på detta parti. "Tuggade" på så gott det gick, bitvis så var det väldigt svårt att se de orangemarkeringarna på träden/stolparna/stenarna så jag var tvungen att stanna upp och "spana". Vid etappmålet väntade bilen och jag var läskigt sliten, men i bilen satt Jörgen han hade kastat in handduken. Tänkte "va fan, jamen då försöker jag en till då. Någon av oss måste ju nå till mål".
Etapp 11, Gavik - Fjärdbotten
Det gick ganska bra ifrån början och det började ljusna. Men kroppen kunde inte mer det värkte i varenda muskel som hade varit aktiv och låren kunde inte bromsa nerför det var mer stavarna som jobbade och löpningen hade blivit gång och gång hade blivit i princip krypande. Fötterna värkte, skavsåren började kännas på allvar och sen var jag den ende löparen kvar i spåret.
Med facit i hand kanske man skulle ha vilat lite och traggla igenom. Kunde fortfarande tänka klart, det var kroppen som inte orkade och på tanke att det var min första ultra någonsin så får man anse att prestationen var fin när röken har lagt sig. Men jag ville ju så gärna komma till mål. Jag bröt i närheten av hålviken. Strax före Checkpoint 4, ca 21-24km till mål.
Nu en dag efteråt så kanske det hade räckt att vila 1 timme för att sedan klara av de sista 2 milen på 11h då max var 32h. Hade kanske gått, jag vet inte. Vet bara att om jag får en ny chans så kommer jag klara det! Kommer träna lite hårdare, planera ännu bättre, ta vara på det jag har lärt mig detta år.
Återhämtningen har gått jättebra, känner mig stark och jag har inga skador.
Loggen på min GPS har klippt sträckor hela vägen så det är förmodligen därför den visar kortare än vad jag egentligen förflyttade mig.
http://connect.garmin.com/activity/332621752
http://www.endomondo.com/workouts/207438306/1475531
http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=7043262
Vi var tre stycken startande vid Varvsberget, Jag, Jörgen och Hans (Mr Pajala).
Tre galningar med helt olika bakgrunder. De två gentlemännen hade betydligt mer erfarenhet än jag själv. Hans hade gjort 100k lopp tidigare som jag förstod och Jörgen hade sprungit 70k nere i Frankrike, och "lilla" jag hade gjort Stockholm Maran iår, så tankarna gick mest "va fan ha jag gett mig in på nu?". Jag hade planerat så gott det gick, och tänkt ut en skaplig strategi.
Första etappen - Varvsberget -Svedje
Började i lugn och sansad löpning tillsammans, etappen var lätt då den gick genom liten stig ner mot svedje men majoriteten av sträckan gick längs väg. Humöret på topp och allt var frid och fröjd.
Etapp 2, Svedje -Sandslågan
Här var det lite brantare partier med mer gång både stig och väg, men etappen kändes relativt lätt då stor del av den gick på väg. Etappen gick bra tack vare att jag fortfarande var pigg, vid etappmålet var vädret klart och solen hade tittat fram genom molnen. I och med det passade jag på att byta kläder och fylla vatten.
Etapp 3, Sandslågan - Köpmanholmen
Partierna på denna etapp var egentligen inte tyngre än 2:an men tack vare att det var "sämre" stigar med mer rötter blev det en mer krävande och teknisk löpning. På denna etapp började jag använda stavarna vid i samtliga "klättringar", funkade skitbra! I slutet på etappen var vår första checkpoint som jag tror kom ca 6-7 km för tidigt då vi "endast" kommit 21k.
Vi höll fortfarande ihop. Jag tog det ganska lugnt och upplevde att de andra stressade mer vid CP1 och här halkade jag efter lite tack vare att jag åt lite mer än de andra.
Etapp 4, Köpmanholmen - Näske
Mycket löpning efter väg och här tappade jag kontakten både med Hans och Jörgen, varav Jörgen Fick jag åter träffa vid etappmålet där han fick i sig extra mat. -Tack och lov! Fick vattenbrist strax före Näske och funderade om jag skulle kunna ta mig in till naturreservatet och hitta en vattenkälla. Men som tur var hade Jörgens fru lite extra vatten med sig som jag fick fylla på. Partiet var lättsprunget och värst emot var värmen. Humöret var lite svängande och det var värmen som ställde till det. Fick ta en snabb pisspaus och jag trodde det var koncentrerad Fanta.
Etapp 5 Näske -Käl
Av alla dessa sträckor så var denna den mest krävande. Det var mycket svårt att springa på flera ställen och här brände jag förmodligen alldeles för mycket krut. Passerade dock verkligen fin natur när jag sprang igenom Skule nationalpark. Stentuff träng med mycket klättring, innan första klättringen träffade jag Hans igen som hade sprungit lite fel. Han såg oförskämt pigg ut när han började klättra.
När jag kom upp till Tärnvattnet passade jag på att stanna och svalka mig, var kvar här i ca 30-40min och tog hand om mina lår och vader. Det kalla vattnet gjorde verkligen susen. Bytte även sockar och fick på mig torrt på fötterna som höjde humöret 3 steg. När jag stog i vattnet såg jag även Jörgen komma springande. Jag fortsatte min klättring till den mäktiga slotterdalsskrevan och började inse att vattnet började ta slut men träffade vänliga vandrare som undrade vad vi hade för oss och efter några minuters konversation så erbjöd de sig lite extra vatten. Efter ytterligare en bit hittade jag rinnande vatten där jag fyllde upp mina flaskor och ordnade en sportdryck med lite extra salt då jag hade svettats otroligt mycket under detta parti. Vid etappmålet var jag mest lycklig att det var över och kände att hungern kom smygande.
Etapp 6, Käl -Skuleberget
Denna etapp minns jag inte så mycket, jag var mest i en mental "koma". minns bara att de sista 3 km var så lång, tyckte det tog evigheter. Här kunde jag även känna att det blev mer motigt att börja springa vid raksträckor och utför. Vi etappmålet så började jag tvivla på om jag kunde fortsätta. Träffade Jörgen som hade precis gjort sig klar att fortsätta och han berättade "läget" och att Hans hade varit där precis före honom så jag låg för tillfället ca 20 min efter honom och ca 10 efter Jörgen. Men för stunden gav jag blanka fan i det. Jag stannade i ca 30-40 min passade på att äta och dricka i godan ro, och kände efter ett tag att: "jomenvisst det är klart att jag provar en etapp till, jag har ju inte ens kommit halvvägs".
Etapp 7, Skuleberget - Skoved
Det var en lättlöpt etapp, men usch vilken motig känsla. Tråkig väglöpning i majoriteten av sträckan och jag hade redan nu ställt siktet Ullånger där jag skulle springa in till macken och köpa: Twister glass, Cola, Salta karameller och Powerrade. Hade druckit mängder av ljummet vatten och sportdryck så något isande skulle vara otroligt gott. Så det var väl typ det enda jag kunde tänka. Bra morot!
Etapp 8, Skoved - Ullånger
Vandringen anses som normal men det som kan nämnas är en typisk uppför och nerför precis som allt annat hittills dock var uppför på väg men det kändes inte lättare för det. Vid klättringen till Mäjasjöns fäbodar fick jag rejält med skavsår på 4/10 tår + vänster främre trampdyna, så när jag väl kom upp så stannade jag ca 20-30 min och tog hand om mig själv, svalkade fötterna tejpade så gott det gick. Tyvärr hade jag inga torra sockar men jag bytte iaf. Vägen ner till Ullånger kändes som en evighet men när byn tornade upp sig kände jag ett lyckligt rus i kroppen. Sprang in till macken och handlade allt jag hade tänkt. Det var en underbar känsla att stoppa något iskallt i munnen, allt hittills hade varit varmt eller pissljummet. Å Cola hur god kan en kall cola bli? Kände att nästa 15k till Lappudden skulle bli krävande så detta var en riktigt humörhöjare.
Etapp 9, Ullånger - Lappudden
En långt och drygt etappmål med knepig terräng och givetvis backig. Första biten är relativt mycket klättring men det värsta var att det började skymma, men min cola var ljuset samt att temperaturen började sjunka så jag kände hur styrkan i kroppen började komma tillbaka trots att kroppen var sliten. Det hände förmodligen något i huvudet strax efter Ullånger det kändes inte lika mentalt jobbigt men kroppen var trött och svarade inte lika bra på min ansträngningar. Men det gick förvånansvärt bra att springa sträckan ändå. När jag var ca 700m från lappudden så mötte jag Hans i en bil, han hade valt att bryta. Så vi pratade ett tag hur det hade gått etc och kom fram till att banprofilen var lite så där lagomt småjävlig. Han önskade mig lycka till och jag fortsatte till Etappmålet och checkpoint 3. Här väntade min dropbag med lite torra kläder, mera energikakor/gel. Utnyttjade ingen mer energi utan det blev pasta och andra godsaker som saltgurkor m.m. som arrangörer bjöd på. Fick höra att Jörgen hade nyligen passerat och han såg riktigt sliten ut. Jag packade ihop mina grejor och tog upp jakten efter Jörgen. (som kanske var ett felaktigt beslut, kanske borde tagit det lugnt ätit och återhämtat mig?)
Etapp 10, Lappudden - Gavik
Det var en lättare bit att förflytta sig på men det var ju kolsvart i skuggiga partier och ensamt. Hade varit trevligt med en medlöpare på detta parti. "Tuggade" på så gott det gick, bitvis så var det väldigt svårt att se de orangemarkeringarna på träden/stolparna/stenarna så jag var tvungen att stanna upp och "spana". Vid etappmålet väntade bilen och jag var läskigt sliten, men i bilen satt Jörgen han hade kastat in handduken. Tänkte "va fan, jamen då försöker jag en till då. Någon av oss måste ju nå till mål".
Etapp 11, Gavik - Fjärdbotten
Det gick ganska bra ifrån början och det började ljusna. Men kroppen kunde inte mer det värkte i varenda muskel som hade varit aktiv och låren kunde inte bromsa nerför det var mer stavarna som jobbade och löpningen hade blivit gång och gång hade blivit i princip krypande. Fötterna värkte, skavsåren började kännas på allvar och sen var jag den ende löparen kvar i spåret.
Med facit i hand kanske man skulle ha vilat lite och traggla igenom. Kunde fortfarande tänka klart, det var kroppen som inte orkade och på tanke att det var min första ultra någonsin så får man anse att prestationen var fin när röken har lagt sig. Men jag ville ju så gärna komma till mål. Jag bröt i närheten av hålviken. Strax före Checkpoint 4, ca 21-24km till mål.
Nu en dag efteråt så kanske det hade räckt att vila 1 timme för att sedan klara av de sista 2 milen på 11h då max var 32h. Hade kanske gått, jag vet inte. Vet bara att om jag får en ny chans så kommer jag klara det! Kommer träna lite hårdare, planera ännu bättre, ta vara på det jag har lärt mig detta år.
Återhämtningen har gått jättebra, känner mig stark och jag har inga skador.
Loggen på min GPS har klippt sträckor hela vägen så det är förmodligen därför den visar kortare än vad jag egentligen förflyttade mig.
http://connect.garmin.com/activity/332621752
http://www.endomondo.com/workouts/207438306/1475531
http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=7043262
köpmanholmen
packning
High Coast Ultra
Ja, nu närmar det sig med stormsteg, undrar om jag har tagit mig vatten över huvudet? Börjar smått inse att FAN!! det är skitlångt och en banprofil som kanske är i tuffaste laget? I en överslagsberäkning så tar det 22,5h!!! Fast å andra sidan vad är det värsta som kan hända? att jag får bryta? nä det är att man ramlar och gör illa sig. Det är bara görs så gott jag kan och kämpar så långt jag kan så kan jag kliva av med flaggan i topp. Den tuffaste motståndaren är hjärnan, tror att denna prövning påverkar mer mentalt än fysiskt. Hur kommer man reagera efteråt? Kroppen trött och sliten men hjärnan då? jag menar traggla löpning/lunk/gång i 22h, smärta, uppgiven, ensam i spåret, hur blir man efteråt? Ja som sagt finns bara ett sätt att ta reda på det.
Sitter just nu och planerar mina dropbags och hur mycket jag ska bära med mig ju mindre desto bättre men samtidigt får det ju inte bli för lite. SIsta justeringen får bli på lördag då jag vet vädret mer exakt, men än så länge verkar det som att det ska bli bra i alla fall.
Sitter just nu och planerar mina dropbags och hur mycket jag ska bära med mig ju mindre desto bättre men samtidigt får det ju inte bli för lite. SIsta justeringen får bli på lördag då jag vet vädret mer exakt, men än så länge verkar det som att det ska bli bra i alla fall.
