High Coast Ultra
En riktigt utmaning och jag får nog säga att jag tog lite vatten över huvudet.
Vi var tre stycken startande vid Varvsberget, Jag, Jörgen och Hans (Mr Pajala).
Tre galningar med helt olika bakgrunder. De två gentlemännen hade betydligt mer erfarenhet än jag själv. Hans hade gjort 100k lopp tidigare som jag förstod och Jörgen hade sprungit 70k nere i Frankrike, och "lilla" jag hade gjort Stockholm Maran iår, så tankarna gick mest "va fan ha jag gett mig in på nu?". Jag hade planerat så gott det gick, och tänkt ut en skaplig strategi.
Första etappen - Varvsberget -Svedje
Började i lugn och sansad löpning tillsammans, etappen var lätt då den gick genom liten stig ner mot svedje men majoriteten av sträckan gick längs väg. Humöret på topp och allt var frid och fröjd.
Etapp 2, Svedje -Sandslågan
Här var det lite brantare partier med mer gång både stig och väg, men etappen kändes relativt lätt då stor del av den gick på väg. Etappen gick bra tack vare att jag fortfarande var pigg, vid etappmålet var vädret klart och solen hade tittat fram genom molnen. I och med det passade jag på att byta kläder och fylla vatten.
Etapp 3, Sandslågan - Köpmanholmen
Partierna på denna etapp var egentligen inte tyngre än 2:an men tack vare att det var "sämre" stigar med mer rötter blev det en mer krävande och teknisk löpning. På denna etapp började jag använda stavarna vid i samtliga "klättringar", funkade skitbra! I slutet på etappen var vår första checkpoint som jag tror kom ca 6-7 km för tidigt då vi "endast" kommit 21k.
Vi höll fortfarande ihop. Jag tog det ganska lugnt och upplevde att de andra stressade mer vid CP1 och här halkade jag efter lite tack vare att jag åt lite mer än de andra.
Etapp 4, Köpmanholmen - Näske
Mycket löpning efter väg och här tappade jag kontakten både med Hans och Jörgen, varav Jörgen Fick jag åter träffa vid etappmålet där han fick i sig extra mat. -Tack och lov! Fick vattenbrist strax före Näske och funderade om jag skulle kunna ta mig in till naturreservatet och hitta en vattenkälla. Men som tur var hade Jörgens fru lite extra vatten med sig som jag fick fylla på. Partiet var lättsprunget och värst emot var värmen. Humöret var lite svängande och det var värmen som ställde till det. Fick ta en snabb pisspaus och jag trodde det var koncentrerad Fanta.
Etapp 5 Näske -Käl
Av alla dessa sträckor så var denna den mest krävande. Det var mycket svårt att springa på flera ställen och här brände jag förmodligen alldeles för mycket krut. Passerade dock verkligen fin natur när jag sprang igenom Skule nationalpark. Stentuff träng med mycket klättring, innan första klättringen träffade jag Hans igen som hade sprungit lite fel. Han såg oförskämt pigg ut när han började klättra.
När jag kom upp till Tärnvattnet passade jag på att stanna och svalka mig, var kvar här i ca 30-40min och tog hand om mina lår och vader. Det kalla vattnet gjorde verkligen susen. Bytte även sockar och fick på mig torrt på fötterna som höjde humöret 3 steg. När jag stog i vattnet såg jag även Jörgen komma springande. Jag fortsatte min klättring till den mäktiga slotterdalsskrevan och började inse att vattnet började ta slut men träffade vänliga vandrare som undrade vad vi hade för oss och efter några minuters konversation så erbjöd de sig lite extra vatten. Efter ytterligare en bit hittade jag rinnande vatten där jag fyllde upp mina flaskor och ordnade en sportdryck med lite extra salt då jag hade svettats otroligt mycket under detta parti. Vid etappmålet var jag mest lycklig att det var över och kände att hungern kom smygande.
Etapp 6, Käl -Skuleberget
Denna etapp minns jag inte så mycket, jag var mest i en mental "koma". minns bara att de sista 3 km var så lång, tyckte det tog evigheter. Här kunde jag även känna att det blev mer motigt att börja springa vid raksträckor och utför. Vi etappmålet så började jag tvivla på om jag kunde fortsätta. Träffade Jörgen som hade precis gjort sig klar att fortsätta och han berättade "läget" och att Hans hade varit där precis före honom så jag låg för tillfället ca 20 min efter honom och ca 10 efter Jörgen. Men för stunden gav jag blanka fan i det. Jag stannade i ca 30-40 min passade på att äta och dricka i godan ro, och kände efter ett tag att: "jomenvisst det är klart att jag provar en etapp till, jag har ju inte ens kommit halvvägs".
Etapp 7, Skuleberget - Skoved
Det var en lättlöpt etapp, men usch vilken motig känsla. Tråkig väglöpning i majoriteten av sträckan och jag hade redan nu ställt siktet Ullånger där jag skulle springa in till macken och köpa: Twister glass, Cola, Salta karameller och Powerrade. Hade druckit mängder av ljummet vatten och sportdryck så något isande skulle vara otroligt gott. Så det var väl typ det enda jag kunde tänka. Bra morot!
Etapp 8, Skoved - Ullånger
Vandringen anses som normal men det som kan nämnas är en typisk uppför och nerför precis som allt annat hittills dock var uppför på väg men det kändes inte lättare för det. Vid klättringen till Mäjasjöns fäbodar fick jag rejält med skavsår på 4/10 tår + vänster främre trampdyna, så när jag väl kom upp så stannade jag ca 20-30 min och tog hand om mig själv, svalkade fötterna tejpade så gott det gick. Tyvärr hade jag inga torra sockar men jag bytte iaf. Vägen ner till Ullånger kändes som en evighet men när byn tornade upp sig kände jag ett lyckligt rus i kroppen. Sprang in till macken och handlade allt jag hade tänkt. Det var en underbar känsla att stoppa något iskallt i munnen, allt hittills hade varit varmt eller pissljummet. Å Cola hur god kan en kall cola bli? Kände att nästa 15k till Lappudden skulle bli krävande så detta var en riktigt humörhöjare.
Etapp 9, Ullånger - Lappudden
En långt och drygt etappmål med knepig terräng och givetvis backig. Första biten är relativt mycket klättring men det värsta var att det började skymma, men min cola var ljuset samt att temperaturen började sjunka så jag kände hur styrkan i kroppen började komma tillbaka trots att kroppen var sliten. Det hände förmodligen något i huvudet strax efter Ullånger det kändes inte lika mentalt jobbigt men kroppen var trött och svarade inte lika bra på min ansträngningar. Men det gick förvånansvärt bra att springa sträckan ändå. När jag var ca 700m från lappudden så mötte jag Hans i en bil, han hade valt att bryta. Så vi pratade ett tag hur det hade gått etc och kom fram till att banprofilen var lite så där lagomt småjävlig. Han önskade mig lycka till och jag fortsatte till Etappmålet och checkpoint 3. Här väntade min dropbag med lite torra kläder, mera energikakor/gel. Utnyttjade ingen mer energi utan det blev pasta och andra godsaker som saltgurkor m.m. som arrangörer bjöd på. Fick höra att Jörgen hade nyligen passerat och han såg riktigt sliten ut. Jag packade ihop mina grejor och tog upp jakten efter Jörgen. (som kanske var ett felaktigt beslut, kanske borde tagit det lugnt ätit och återhämtat mig?)
Etapp 10, Lappudden - Gavik
Det var en lättare bit att förflytta sig på men det var ju kolsvart i skuggiga partier och ensamt. Hade varit trevligt med en medlöpare på detta parti. "Tuggade" på så gott det gick, bitvis så var det väldigt svårt att se de orangemarkeringarna på träden/stolparna/stenarna så jag var tvungen att stanna upp och "spana". Vid etappmålet väntade bilen och jag var läskigt sliten, men i bilen satt Jörgen han hade kastat in handduken. Tänkte "va fan, jamen då försöker jag en till då. Någon av oss måste ju nå till mål".
Etapp 11, Gavik - Fjärdbotten
Det gick ganska bra ifrån början och det började ljusna. Men kroppen kunde inte mer det värkte i varenda muskel som hade varit aktiv och låren kunde inte bromsa nerför det var mer stavarna som jobbade och löpningen hade blivit gång och gång hade blivit i princip krypande. Fötterna värkte, skavsåren började kännas på allvar och sen var jag den ende löparen kvar i spåret.
Med facit i hand kanske man skulle ha vilat lite och traggla igenom. Kunde fortfarande tänka klart, det var kroppen som inte orkade och på tanke att det var min första ultra någonsin så får man anse att prestationen var fin när röken har lagt sig. Men jag ville ju så gärna komma till mål. Jag bröt i närheten av hålviken. Strax före Checkpoint 4, ca 21-24km till mål.
Nu en dag efteråt så kanske det hade räckt att vila 1 timme för att sedan klara av de sista 2 milen på 11h då max var 32h. Hade kanske gått, jag vet inte. Vet bara att om jag får en ny chans så kommer jag klara det! Kommer träna lite hårdare, planera ännu bättre, ta vara på det jag har lärt mig detta år.
Återhämtningen har gått jättebra, känner mig stark och jag har inga skador.
Loggen på min GPS har klippt sträckor hela vägen så det är förmodligen därför den visar kortare än vad jag egentligen förflyttade mig.
http://connect.garmin.com/activity/332621752
http://www.endomondo.com/workouts/207438306/1475531
http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=7043262
Vi var tre stycken startande vid Varvsberget, Jag, Jörgen och Hans (Mr Pajala).
Tre galningar med helt olika bakgrunder. De två gentlemännen hade betydligt mer erfarenhet än jag själv. Hans hade gjort 100k lopp tidigare som jag förstod och Jörgen hade sprungit 70k nere i Frankrike, och "lilla" jag hade gjort Stockholm Maran iår, så tankarna gick mest "va fan ha jag gett mig in på nu?". Jag hade planerat så gott det gick, och tänkt ut en skaplig strategi.
Första etappen - Varvsberget -Svedje
Började i lugn och sansad löpning tillsammans, etappen var lätt då den gick genom liten stig ner mot svedje men majoriteten av sträckan gick längs väg. Humöret på topp och allt var frid och fröjd.
Etapp 2, Svedje -Sandslågan
Här var det lite brantare partier med mer gång både stig och väg, men etappen kändes relativt lätt då stor del av den gick på väg. Etappen gick bra tack vare att jag fortfarande var pigg, vid etappmålet var vädret klart och solen hade tittat fram genom molnen. I och med det passade jag på att byta kläder och fylla vatten.
Etapp 3, Sandslågan - Köpmanholmen
Partierna på denna etapp var egentligen inte tyngre än 2:an men tack vare att det var "sämre" stigar med mer rötter blev det en mer krävande och teknisk löpning. På denna etapp började jag använda stavarna vid i samtliga "klättringar", funkade skitbra! I slutet på etappen var vår första checkpoint som jag tror kom ca 6-7 km för tidigt då vi "endast" kommit 21k.
Vi höll fortfarande ihop. Jag tog det ganska lugnt och upplevde att de andra stressade mer vid CP1 och här halkade jag efter lite tack vare att jag åt lite mer än de andra.
Etapp 4, Köpmanholmen - Näske
Mycket löpning efter väg och här tappade jag kontakten både med Hans och Jörgen, varav Jörgen Fick jag åter träffa vid etappmålet där han fick i sig extra mat. -Tack och lov! Fick vattenbrist strax före Näske och funderade om jag skulle kunna ta mig in till naturreservatet och hitta en vattenkälla. Men som tur var hade Jörgens fru lite extra vatten med sig som jag fick fylla på. Partiet var lättsprunget och värst emot var värmen. Humöret var lite svängande och det var värmen som ställde till det. Fick ta en snabb pisspaus och jag trodde det var koncentrerad Fanta.
Etapp 5 Näske -Käl
Av alla dessa sträckor så var denna den mest krävande. Det var mycket svårt att springa på flera ställen och här brände jag förmodligen alldeles för mycket krut. Passerade dock verkligen fin natur när jag sprang igenom Skule nationalpark. Stentuff träng med mycket klättring, innan första klättringen träffade jag Hans igen som hade sprungit lite fel. Han såg oförskämt pigg ut när han började klättra.
När jag kom upp till Tärnvattnet passade jag på att stanna och svalka mig, var kvar här i ca 30-40min och tog hand om mina lår och vader. Det kalla vattnet gjorde verkligen susen. Bytte även sockar och fick på mig torrt på fötterna som höjde humöret 3 steg. När jag stog i vattnet såg jag även Jörgen komma springande. Jag fortsatte min klättring till den mäktiga slotterdalsskrevan och började inse att vattnet började ta slut men träffade vänliga vandrare som undrade vad vi hade för oss och efter några minuters konversation så erbjöd de sig lite extra vatten. Efter ytterligare en bit hittade jag rinnande vatten där jag fyllde upp mina flaskor och ordnade en sportdryck med lite extra salt då jag hade svettats otroligt mycket under detta parti. Vid etappmålet var jag mest lycklig att det var över och kände att hungern kom smygande.
Etapp 6, Käl -Skuleberget
Denna etapp minns jag inte så mycket, jag var mest i en mental "koma". minns bara att de sista 3 km var så lång, tyckte det tog evigheter. Här kunde jag även känna att det blev mer motigt att börja springa vid raksträckor och utför. Vi etappmålet så började jag tvivla på om jag kunde fortsätta. Träffade Jörgen som hade precis gjort sig klar att fortsätta och han berättade "läget" och att Hans hade varit där precis före honom så jag låg för tillfället ca 20 min efter honom och ca 10 efter Jörgen. Men för stunden gav jag blanka fan i det. Jag stannade i ca 30-40 min passade på att äta och dricka i godan ro, och kände efter ett tag att: "jomenvisst det är klart att jag provar en etapp till, jag har ju inte ens kommit halvvägs".
Etapp 7, Skuleberget - Skoved
Det var en lättlöpt etapp, men usch vilken motig känsla. Tråkig väglöpning i majoriteten av sträckan och jag hade redan nu ställt siktet Ullånger där jag skulle springa in till macken och köpa: Twister glass, Cola, Salta karameller och Powerrade. Hade druckit mängder av ljummet vatten och sportdryck så något isande skulle vara otroligt gott. Så det var väl typ det enda jag kunde tänka. Bra morot!
Etapp 8, Skoved - Ullånger
Vandringen anses som normal men det som kan nämnas är en typisk uppför och nerför precis som allt annat hittills dock var uppför på väg men det kändes inte lättare för det. Vid klättringen till Mäjasjöns fäbodar fick jag rejält med skavsår på 4/10 tår + vänster främre trampdyna, så när jag väl kom upp så stannade jag ca 20-30 min och tog hand om mig själv, svalkade fötterna tejpade så gott det gick. Tyvärr hade jag inga torra sockar men jag bytte iaf. Vägen ner till Ullånger kändes som en evighet men när byn tornade upp sig kände jag ett lyckligt rus i kroppen. Sprang in till macken och handlade allt jag hade tänkt. Det var en underbar känsla att stoppa något iskallt i munnen, allt hittills hade varit varmt eller pissljummet. Å Cola hur god kan en kall cola bli? Kände att nästa 15k till Lappudden skulle bli krävande så detta var en riktigt humörhöjare.
Etapp 9, Ullånger - Lappudden
En långt och drygt etappmål med knepig terräng och givetvis backig. Första biten är relativt mycket klättring men det värsta var att det började skymma, men min cola var ljuset samt att temperaturen började sjunka så jag kände hur styrkan i kroppen började komma tillbaka trots att kroppen var sliten. Det hände förmodligen något i huvudet strax efter Ullånger det kändes inte lika mentalt jobbigt men kroppen var trött och svarade inte lika bra på min ansträngningar. Men det gick förvånansvärt bra att springa sträckan ändå. När jag var ca 700m från lappudden så mötte jag Hans i en bil, han hade valt att bryta. Så vi pratade ett tag hur det hade gått etc och kom fram till att banprofilen var lite så där lagomt småjävlig. Han önskade mig lycka till och jag fortsatte till Etappmålet och checkpoint 3. Här väntade min dropbag med lite torra kläder, mera energikakor/gel. Utnyttjade ingen mer energi utan det blev pasta och andra godsaker som saltgurkor m.m. som arrangörer bjöd på. Fick höra att Jörgen hade nyligen passerat och han såg riktigt sliten ut. Jag packade ihop mina grejor och tog upp jakten efter Jörgen. (som kanske var ett felaktigt beslut, kanske borde tagit det lugnt ätit och återhämtat mig?)
Etapp 10, Lappudden - Gavik
Det var en lättare bit att förflytta sig på men det var ju kolsvart i skuggiga partier och ensamt. Hade varit trevligt med en medlöpare på detta parti. "Tuggade" på så gott det gick, bitvis så var det väldigt svårt att se de orangemarkeringarna på träden/stolparna/stenarna så jag var tvungen att stanna upp och "spana". Vid etappmålet väntade bilen och jag var läskigt sliten, men i bilen satt Jörgen han hade kastat in handduken. Tänkte "va fan, jamen då försöker jag en till då. Någon av oss måste ju nå till mål".
Etapp 11, Gavik - Fjärdbotten
Det gick ganska bra ifrån början och det började ljusna. Men kroppen kunde inte mer det värkte i varenda muskel som hade varit aktiv och låren kunde inte bromsa nerför det var mer stavarna som jobbade och löpningen hade blivit gång och gång hade blivit i princip krypande. Fötterna värkte, skavsåren började kännas på allvar och sen var jag den ende löparen kvar i spåret.
Med facit i hand kanske man skulle ha vilat lite och traggla igenom. Kunde fortfarande tänka klart, det var kroppen som inte orkade och på tanke att det var min första ultra någonsin så får man anse att prestationen var fin när röken har lagt sig. Men jag ville ju så gärna komma till mål. Jag bröt i närheten av hålviken. Strax före Checkpoint 4, ca 21-24km till mål.
Nu en dag efteråt så kanske det hade räckt att vila 1 timme för att sedan klara av de sista 2 milen på 11h då max var 32h. Hade kanske gått, jag vet inte. Vet bara att om jag får en ny chans så kommer jag klara det! Kommer träna lite hårdare, planera ännu bättre, ta vara på det jag har lärt mig detta år.
Återhämtningen har gått jättebra, känner mig stark och jag har inga skador.
Loggen på min GPS har klippt sträckor hela vägen så det är förmodligen därför den visar kortare än vad jag egentligen förflyttade mig.
http://connect.garmin.com/activity/332621752
http://www.endomondo.com/workouts/207438306/1475531
http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=7043262
Kommentarer
Trackback
