Träning

Funderade lite idag efter ett monsterpass, jag sprang hela 44km som ett långpassträning. Har aldrig sprungit längre än 30km...

Jag insåg att att kroppens träning var passiv, medan den mentala biten fick jobba riktigt hårt. Har läst någonstans att när kroppen säger att den är trött så har man dubbelt upp kvar av krafter.
Turen idag gick till utansjö och tillbaka. Redan vid 24-25km sa kroppen att den var trött, trots att jag åte och försökte få i mig lite energi efter vägen. vid 28 km ville jag ringa efter skjuts och åka hem. Men jag vägrade ge upp, började fundera hur jag skulle orka minst 10km till? Fötterna värkte, men värst av allt musklerna i benen skrek "lägg ner, ring efter skjuts".
Jag kom ihåg att det värsta för en löpare är att avbryta, vinsten är att klara sig från Start till Mål. Jag började strategisk springa och gå olika längder speciellt i uppförsbackar som jag inte såg något slut på, har för mig att jag läst detta i en bok. Gick bra i ca 7km sen blev det lite mer målinriktat nästa korsning, stolpe etc. när det var ca 400-500m kvar hem då funkade inte ens det, 25m i stöten blev det. Men Jag nådde fram till mål. Det var stort från att nästan ge upp så bar benen 16km till. så jävla fränt. Tiden blev inte den bästa, men med alla ätstopp och packning så kanske man kan förbättra det en aning? Får prova om några veckor. BTW Vaselin äger, inga skavsår på olämpliga ställen :)

SNUS

Har efter en fantastisk analys insett att min motion har ett samband med hur snussugen jag blir. Ju fler dagar jag vilar desto mer blir jag sugen av snus, 3-4 dagar av uppehåll så känner jag verkligen hur suget bara kommer. Provar lite rökning, men det smakar inte lika bra som snus. Kommer inte bli rökare, inte medvetet. Eller kommer jag bli beroende av det liksom snus? Enklaste sättet är väl helt enkelt bara att springa lite mer? Ska fundera på det på mitt långpass imorgon.

RSS 2.0